CHARLOTTE

Nu har den välsignade leran gjort sitt återinträde i skogen och hundarna är inte sena med att snabbt som ögat lokalisera minsta lilla lerpöl. Glädjen och lyckan över att återigen få ta sig ett dopp i denna undergörande substans kan man tydligt se:-) Den enda som gladeligen underviker leran och allt annat som är blött är Zingo,,du underbara lilla vovve. Så nu är det bara att fylla upp skurhinken och låta den vara uppfylld. I dag är det ju Måndag igen. Tiden formligen flyger fram. Bra eller dåligt? Jag vet inte. Har man något att se fram emot så är det ju bra när den går fort. Fast då får den gärna stanna upp när det roliga väl händer:-) Mina kenneltankar finns med mig hela tiden och långsamt men säkert formas tankarna till ideér som jag sedan hoppas blir verklighet. Den dagen jag tar min första kull är ju det jag ser fram emot och jag vet att det dröjer, men jobbet på vägen dit ska även det bli fantastiskt roligt. En annan tanke som finns med hela tiden och som ju är högaktuell är : Vilken dag kommer babyn??? Man väntar och väntar och ser fram emot att detta lilla nya liv ska göra sin entré ut i världens ljus. Idag är det plugg som gäller som vanligt. Igår började jag lyssna på ljudboken "Den som vandrar om Natten" av Marianne Fredriksson. Den är faktiskt riktigt spännande och bra med många tänkvärda tankar om det mesta. Helt klart ett boktips!
Ciao

Välkommen du underbara älskade lera:-)